lördag 31 januari 2009

att vara jävig eller inte...det är frågan...

Låt oss se på Lidingöbanan på det här sättet...

Om lidingöbanan inte finns kvar kan man bygga en väg där spåret går nu och det skulle underlätta för bilister som bor långt ut på södra ön.

Om lidingöbanan inte finns kvar kan Käppalaverket sälja biogas till de nya biogasbussarna som förväntas trafikera sträckan. Det skulle gynna Käppalaverket och dess styrelse.

Jäv eller inte? Kanske vi ska låta någon annan driva förhandlingarna åt oss i landstinget än just någon som bor långt ut på södra ön och aldrig åker kollektivt och dessutom sitter i styrelsen i Käppalaverket?

Det är inget personangrepp utan bara en stilla fundering eftersom förhandlingarna med landstinget om banans framtid tycks ha stått stilla i flera år.

Jag vill se resultat av förhandlingarna - jag vill se nya spårvagnar på spåret istället för att läsa fler artiklar om att vår politik om att vilja behålla banan ligger fast.

Nya vagnar - inte nya utredningar!

Miljöbra långsiktigt hållbart kommunikationsalternativ ska väljas bort - hur tänker vi egentligen? Hur länge tror vi att vi kan leva som vi gör? Hur många passagerare tar ett tåg? Hur mycket koldioxid sparas på att banan får vara kvar jämfört med om alla sitter i sina bilar? Se till att vi får en tillgänglig lidingöbana - handikappanpassad både med möjlighet att komma ombord med permobil och med skriftlig tåginformation till år 2010 då samhället ska vara tillgängligt för alla. Se till att vi får nya vagnar istället för nya utredningar!