lördag 6 december 2008

Hur man mäter nyttan i klimatperspektiv...

Låt oss säga att vi bygger en väg norr om banan. Hur mycket koldioxid skulle vi spara på det? Förutom alla bilar som idag väljer gamla vägen skulle fler bilar åka på den gamla vägen under byggnadstiden eftersom Lidingöbanan skulle vara stängd och bussarna skulle behöva samsas med bilarna. Sett ur perspektiv på tre-fem år ökar koldioxidmängden. Förmodligen har man vant sig vid detta och när så nya vägen öppnar har vi då en till väg vilket jag gissar leder till ännu fler bilar eftersom köerna skulle minska. Hittills har inget vägbyggnadsprojekt lett till minskad biltrafik såvitt jag känner till. Häggvikleden ledde till ökad trafik både på den gamla och nya leden.

Om vi bygger om den befintliga vägen (nollplusalternativet) skulle byggnadsarbetet förmodligen leda till fler resenärer på lidingöbanan och därmed minskad koldioxidmängd i tre-fem års perspektiv. Därefter beror det på hur man gör.

Har vi nya vagnar kan vi korta restiden. Spårvagnsalternativet lockar och gynnar klimatet. Bygger vi sedan om till dubbelspår i etapper kommer vi så småningom kunna ha femminuters trafik.

Långsiktigt är dubbelspår och nya vagnar den enda lösningen för klimatet.

Det räcker inte. Det behövs fler lösningar för att få människor att välja nyttigare alternativ att ta sig fram på. Lånecyklar? Finns i flera kommuner. Både nyttigt för hälsan och bra för miljön. Spårtaxi finns i andra Europeiska Städer. Cykeltaxi har vi faktiskt inte bara i Thailand utan även i Stockholm. Linbanor finns det i vissa områden också. Förbättrade gång och cykelbanor gör det lättare att ta sig fram. Trafiksäkerheten som det pratas så varmt om i utredningen förbättras om barn slipper korsa vägar.

Bygg för framtiden! Nu!

Anna